Kempe

Jag måste få kommentera mitt utvik i ST också. Ni vet det var jag som gömde mig bakom det breda leendet och de buskiga ögonbrynen på sidan 11 i gårdagens tidning. En liten kommentar på det;

Lillebror: Men mamma, varför visar du mig det här?
Mamma: Det handlar om Åsas utlandsjobb ju.
Lillebror: Men det där är ju inte Åsa!

Jag ska inte prata om hur jag tycker mig se ut på bilden, för då får jag bara mothugg, uppenbarligen är det svårare än man tror att se sig själv upptryckt på en tidningssida. Och det var ju just det. ST har lite spännande syn på det här med layout. "Låt oss välja en bild där den ene ler lika stort som månen och den andre ser ut som om han helst inte vill vara med alls, låt den sedan dölja att vi egentligen inte har så mycket att skriva i själva artikeln. Jag tänker bild 90 % textmassa 10%!" 

Och inledningen "Spännande och lite oroligt tycker Åsa Kempe och Simon Andersson att hösten blir när de ska ut på volontärtjänst."  Hur mycket av en korrekt mening är det? 

Kort och gott var artikeln, som den okrönte konungen av formuleringar Simon så vackert uttryckte det, som att läsa en sten. 

Fantastiskt !