Kempe

Känner mig en aning övergiven, huset är alldeles tomt och inte är det någon som behagar höra av sig heller. Att ett sms vore trevligt är det visst ingen av mina vänner som tänker på. Nå, de kan väl åtminstone svara, om jag skickar först. Inte det, nä. Idag är jag inte speciellt populär helt enkelt.  Nej, lite uppmuntran är vad jag behöver.

"Vad siter du å ler åt!?"
"Det är svårt att göra annat när man tittar på dig"

Eftersom jag tänker tolka det som en komplimang så känns det lite bättre igen.