Kempe

 Jag och min äldsta bror ett dampryck och stack ut och sprang. Detta efter en nogrann försäkring från hans sida att han inte skulle springa i från mig och dessutom skydda mig från alla björnar. Så vi gav oss av, in i skogen och upp över myrarna.

Vårt första stopp blev vid ett ensligt älgtorn mitt i skogen. Inuti det är följande ord inristade :
Alla är lite knepiga utom du och jag och till och med du är lite knepig. Det är så vackert med poetiska älgjägare, typ.


Jag"Men det är lite läskigt med den där björnen ändå"
Bror"Vilken björn?"
Jag"Jamen just ja du var ju inte hemma då, de har sett en björn i Strind"
Bror"Åh, jaha synd att vi är på väg dit då"

Det kändes ändå bra, Torsten är en stark typ och han hade ju lovat...

Sen kom vi till sorgens träsk, Torsten drar på och jag följer efter, det är blötare än havet. Jag är blöt långt upp på låren och dessutom ser jag en huggorm. Jag blir naturligtvis tvungen att skrika som en tjej och peka.
"ORM!" 
Torsten hann inte se ormen och trodde mig nästan inte. Vad skulle en orm göra där ute på myren liksom?

Jo det kan jag tala om för er, för en herrans massa år sedan var det där edens lustgård men när gud kastade ut Eva och Adam satte han ormen att vakta. Big mistake. Den såg ju inte så fräsch ut vill jag lova.


Sen sprang vi hem igen och körde styrke på gräsmattan. Så fruktansvärt jobbigt. Jag kommer nog inte ut sängen i morrn. Jag är så duktig :D

Och hörrni, förlåt , jag kan visst få tvära anfall ibland.