Kempe

Liten sessa söt och rar
visste inte alls
hon levde i ett slott med far
där drog hon vals på vals

Charma ja det kunde hon
le och vackert vinka
hon var den som glömde skon
till prinsarna hon blinka

Men inget dög till sessa söt
hon ville ha så mycke'
att narras ja av det hon njöt
och många fatta tycke

När hon sedan trött blev ja
då mata hon sin drake
en ny prins fick den varje da'
hon önskar ingen make