Kempe

Äsch marken är hård, spaden gick sönder och här är jag igen.

Nu ska vi inte fastna i sorgens träsk som pojkens häst gjorde i den där filmen som jag tyckte så mycket om.

Igår var det nyårsafton. Det var mysigt, i alla fall tills Partik och Patrik for hem och Inga och hennes syster blad gömde sig på sitt rum. Då blev det lite lite folk kvar.

Men men, det var god mat och spel och den där promenaden hem till Emil var inte helt fel, inte heller kan jag se någonting galet i nyårsskålen. Det är faktiskt bara en sak som jag är missnöjd med. Alla dessa uteblivna Gott nytt år sms. Jag fick bara 3 (var av ett strängt taget egentligen var ett ät väl sms, med innebörden Gott nytt år Dessutom fick jag ytterligare ett, dettta var dock riktat till min bror. Morr ) Och i och med det delade jag sista platsen med Patrik, vi var alltså de minst älskade i hela sällskapet. Tungt. Jennie hon var mycket älskad hon, 9,5 Gott nytt år hälsnigar kom hon upp i. Så mitt mål för 2008 är att bli precis som Jennie, hon måste ju ha gjort någonting rätt.