Kempe

Jag har nackspärr. Det var värre igår, då roade jag mig helt och hållet med att titta å höger. Idag kan jag faktiskt snegla lite åt vänster också. Kanske ska vi tacka Tomas, kanske inte.

Åsa ligger på golvet inne i teatersalen, Tomas får för sig att han ska dra runt Åsa i hennes ben (någonting som i normala fall vore ganska roligt). Tomas genomför sin ondsinta handling allt medan Åsa skriker. "AAAH Tomas, nackspärr, NACKSPÄRR, Tomas, Tomas. NACKSPÄRR!!"  Tomas fattar tillsist vinken och slutar.

Därför ska vi avsluta det här inlägget med ett stort tack

Tack Tomas :)