Kempe

If you have to hide away, step a side cause here I am.
I'm the one, the perfect too, way to wonderful for you.

Jag kom och tänka på en sak, nämligen all de ord som jag och Frida har sagt till varandra genom åren, många av dem har nämligen inte nått fram. Det är nämligen så här att när man åker längskidåkning och kör distans så är det precis så jobbigt att man orkar prata med varandra. Problemet är bara det att man ligger precis efter varandra i spåret och inte egentligen hör vad den framför eller bakom säger.
Konversationerna kan gå ungefär så här:

"Men sa han så?"
"Ja alltså i morgon"
"I morgon?"
"mm, men vi hinner nog inte"
"nej, kanske inte"
"Nej, men vad skulle du ha gjort om han sa så till dig"
"Samma som du antar jag"
"Men vad skulle du säga?"
"Nej"
"Men ja det förstås?"
"mm precis"
"fast ändå inte?"
"Jobbar du med klinte!?"
"va?"
"Jobbar du med klinte!?"
"VA!?"
"JOBBAR DU MED KLINTE!?"
"haha näe, men jag skulle inte säga så till honom heller"
"hmm Säga vaddå?"
"det jag sa"
"hm, jaha det"

Det blir väldigt förvirrande konversationer, man hör lite då och då och resten gissar man.och ingen orkar bry sig om att fråga igen.  om ingenting väldigt viktigt kommer upp dvs, då förstår båda att ingen av oss egentligen vet vad vi pratar om.

tänk så mycket jag hade vetat .