Kempe

Och det var då jag svimmade

tappad medvetandet och försvann

Ner i underjorden, eller under täcket.

Det är inte klokt vad man kan göra mot sig själv

bara i tankarna, bara ibland

Men lika fullt.

Och det är då man försvinner

gömmer sig, för att det skriker inne i .

För att det kittlar i magen, obehagligt

som när man är kär fast tvärt om. 

Låt mig försvinna

det plågar mig så,

Det här livet

den är så trasig nu den där bryggan, när jag var liten kunde man bada från den