Det är söndag...
..och här sitter jag och lyssnar på musik samtidigt som jag filosoferar inom ämnet sms
Det är så konstlat, tycker ni inte?
Jag skulle kunna skriva att jag älskar min värsta fiende, utan att det någonstans märktes att jag ljög. Det är stört omöjligt att tolka sms, ett sms utan smileysar ser vansinnigt argt ut i mina ögon medan de i någonans är ett alldeles neutralt sms. Små ord som inte betyder någonting för mig betyder allt för någon annan.
Nej jag säger det, sms är konversationer utan nyanser och det leder till onödiga missförstånd. Men samtidigt är det oerhört smidigt är det inte? Man slipper att ta några direkta konsekvenser. Och vi är ju generationen som inte behöver göra någonting själv- vi har ju teknikens under att luta oss tillbaka på. Är det inte underbart, så säg?
