Kära värld
Kära värld, nu vill jag otroligt gärna berätta om min dag för dig. Såhär började den; min otroligt irriterande väckarklocksignal väckte mig kvart över 8. Termometern i mitt rum visade på 18 grader (vilket är en klar förbättring sen innan jag satte igång elementet ddå temperaturen ständigt låg kring 15) så jag bestämde mig för att ligga kvar under mitt varma täcke och somna om. Kvart i nio inser jag att det trots allt kanske vore idé att gå upp. Så jag sveper in mig i min varma (och chockrosa) yllefilt och tassar ner för trappan. Köket, vilket alltid är tomt på torsda' mornar, är idag mer överbefolkat än Holland. "God morgon vad gör ni här?" Min yngre broder, som borde vara i skolan, vänder sig mot mig och hinner säga ett halvt ord till förklaring innan jag brister ut i gapskratt. Hans öga är alldeles uppsvält. Stackars bror. Hahahahahhaahha! Nej, förlåt. Min far är tydligen ledig idag, vuxenlivet kan inte vara svårt det. Min syster ansluter sig efter ett tid till det överbefolkade köket och vi har en trevlig frukost tillsammans.
Vägen till skolan
Det är så här att om man bor där jag bor så går det ca 5 bussar om dagen till skolan, varav två går kring halv åtta och resten vid 5. Har man sovmorgon så får man antingen åka till skolan halv åtta eller så får man gå in till Söråker där ett något större utbud av bussar finns. Min syster och jag har valt det senare alternativet. Och idag var det en alldeles speciell dag för oss. Det var nämligen den stora Sparkdagen! Ni vet sparkar, brukade av människor födda på 20-talet . Vi drog på oss de hetaste mössorna som fanns i huset, virade halsdukarna ett extra varv och så gav vi oss iväg. Tyvärr visade det sig att världen har någonting emot sprakåkning och därför hade sandat vägarna. (Jaså, ni tror att det är människor som sandar? Tror ni på tomten också!? Men i körbanan gick det alldeles kanonbra, och i sanningens namn så är inte Söråkers vägar speciellt trafikerade. Så vi kommer fram till busshållplatsen, den där det finns ett ganska stort utbud av bussar mot stan, och väl där låser vi fast sparkarna i cykelstället. Voila! Snabbt, säkert och miljövänligt, så stavar man spark. Sparkåkare blir dessutom per automatik dödsheta.
Okej, så jag hann bara med min morgon. Men det är väl inte mitt fel att det händer så fruktansvärt mycket i mitt liv?
Nu måste jag käka, för sen ska jag upp på berget och skida. Så jag hoppas att du inte har ljugit för mig Lina - som dyrt och heligt lovade underbar snö där uppe - i så fall måste jag kanske hämnas i morgon!
:)
Vägen till skolan
Det är så här att om man bor där jag bor så går det ca 5 bussar om dagen till skolan, varav två går kring halv åtta och resten vid 5. Har man sovmorgon så får man antingen åka till skolan halv åtta eller så får man gå in till Söråker där ett något större utbud av bussar finns. Min syster och jag har valt det senare alternativet. Och idag var det en alldeles speciell dag för oss. Det var nämligen den stora Sparkdagen! Ni vet sparkar, brukade av människor födda på 20-talet . Vi drog på oss de hetaste mössorna som fanns i huset, virade halsdukarna ett extra varv och så gav vi oss iväg. Tyvärr visade det sig att världen har någonting emot sprakåkning och därför hade sandat vägarna. (Jaså, ni tror att det är människor som sandar? Tror ni på tomten också!? Men i körbanan gick det alldeles kanonbra, och i sanningens namn så är inte Söråkers vägar speciellt trafikerade. Så vi kommer fram till busshållplatsen, den där det finns ett ganska stort utbud av bussar mot stan, och väl där låser vi fast sparkarna i cykelstället. Voila! Snabbt, säkert och miljövänligt, så stavar man spark. Sparkåkare blir dessutom per automatik dödsheta.
Okej, så jag hann bara med min morgon. Men det är väl inte mitt fel att det händer så fruktansvärt mycket i mitt liv?
Nu måste jag käka, för sen ska jag upp på berget och skida. Så jag hoppas att du inte har ljugit för mig Lina - som dyrt och heligt lovade underbar snö där uppe - i så fall måste jag kanske hämnas i morgon!
:)
Kommentarer
Trackback
