Kempe

Vet ni vad som är fruktansvärt roligt kära värld? Jo att fika med mina kära syskon för då kan så mycket oväntat hända. Idag beklagade sig min broder över att alla skidåkare helt plötsligt har fått för sig att byta till Stockvik.* Det var då jag kände mig tvungen att erkänna "Eh, ja jo Torsten, jag har precis bestämt för mig för att byta till Stockvik" Han stirrar föraktfullt på mig och utbrister "Jag har ingen syster!" Då harklar sig Inga lite försiktigt och brodern min skyndar sig att tillägga "Asså jo jag har en syster fast bara en halv för hon är inte skidåkare" Efter den fruktansvärda förolämpningen måste Inga naturligtvis försvara sig.  "Jag är visst skidåkare! Hua vad jag ska åka skidor i vinter!" Så bror tvingas ge sig, han har väl en syster då.

Några minuter senare försöker jag fråga min bror om den debattartikel som han skriver på är färdig än. Han vänder sig till sin syster "hjälp hon försöker prata med mig, vad ska jag göra!?" Inga nickar försående och kan helt klart sätta sig in i hans fruktansvärda situation. "Ring en vän" säger hon eftersom hon inte själv kan hjälpa honom i hans problem. Bror tar således upp sin systers telefon och ringer. Hem. Jag skyndar mig för att svara men bestämer mig i sista stund för att jag inte vill prata med honom, han stirrar på mig där jag står med telefonen i handen men uppmanar mig inte att lyfta på luren. Signalerna ljuder genom huset. Då vrålar plötsligt min yngre broder inne från badrummet "Men svara då!" Alla total ignorerar honom varpå han återigen vrålar så att det ekar mellan väggarna "Hallå, varför svarar ingen!?" Det är då jag bestämmer mig, jag svarar. Eller låtsas svarar i alla fall. "Ja, hej det är Åsa" Efter en stunds låtsas prat ropar jag till min yngre broder. "Harald, det är telefon till dig" "Aa, vänta"  svarar han. "Nä jag ber honom ringa upp" deklarerar jag och låtsas lägga på luren.
 
När Harald sedan kommer ut i köket igen så frågar han naturligtvis vem det var. "Nån Rolf" svarar jag lite klurigt. Då blir han jättenyfiken. Nähe, Rolf? Vaddå nån vuxen?" Jag tänker svara någonting väldigt smart men istället brister jag ut i ett asgarv utan dess like. "Ja, ja Åsa, jätteroligt" "Ha, ha" "Det där var inte roligt" "Skärp dig då" Är några avde kommentarer jag får utstå bara för att jag har det lite skojigt. Allt medan Harald enträget frågar "Vaddå, var det ingen eller?"


Åh, världen Livet är underhållande det må jag säga.
*Vilken är en fruktansvärd överdrift om jag får säga det själv.